Halva sommarlovet har gått. Jag har jobbat större del av det men ändå haft tid att träffa mycket fina personer. Men ändå så ser jag hur tiden har förändrats. En del kompisar jag trodde skulle ha bättre kontakt med har försvunnit. Vilket jag inte tycker är så kul. Men en vänskap ska inte betyda ett en person alltid ska höra av sig. Det ska vara ömsesidigt om den andra också vill umgås med dig. Om den inte vill det, hör den inte av sig. Enklare än så är det inte. 

 

Men på det sättet ser jag nu vilka som vill vara mina vänner. Men man behöver inte umgås jämt för att fortsätta vara vänner. Det räcker med ett sms eller liknande någon gång. Där det bara står ¨Hej va gör du?¨ eller ¨Hur är det?¨ bara sådana grejor kan visa att ma bryr sig om personen. Men om man aldrig får något sånt, ser man vilka som inte bryr sig eller vill vara delaktig i ditt liv. Tyvärr så är det så att vi kommer komma tillbaka till skolan om ungefär en månad. Jag undrar hur det blir då. Jag vet att jag inte är den peronen som bli sur eller så om någon inte hör av sig på ett tag. Men nu börjar jag bli irriterad och sårad. Jag tänker inte vara lika förlåtande längre. Nu har ni som inte hört av er gjort erat val. Jag tänker inte vara elak eller så. Det är inte min stil, men jag kommer heller inte höra av er till er. Eftersom ni inte hör av er till mig. Ni kommer inte vara de första personerna jag tänker på när jag vill ha roligt eller ska göra något roligt och ska bjuda med folk. För jag ser ju att ni aldrg tänker på att bjuda med mig. 

 

Jag är inte bitter haha. Hörde själv i det jag skrev att det såg så ut. Jag vill bara ge en del en tankeställare. Jag är inte bäst i världen heller. Jag hör inte av mig dygnet runt. Men jag har försökt att höra av mig ibland. Men efter ett tag så orkar man inte vara den enda som vill. Det är inte bara en som är delaktig i en vänskap. Det är två. Precis som i ett förhållande. Den andra ska vilja att det ska vara något, annars är det ju ingen idé att försöka med något.