Jag går hela tiden och väntar. Väntar på att tiden ska gå fortare. Att det ska gå så snabbt som möjligt.

Att behöva vänta till januari gör mig inte gott. Häromdagen köpte jag en resväska. En stor blå

resväska med massa fack.Helt perfekt var den. Igår vaknade jag vid tio och efter någon timme hade

jag ätit frukost och var uttråkad igen. Jag satte mig inne i mitt rum, med ljudboken fatta eld igång.

Stirrande på väskan och kände hur lång tid det är kvar tills jag verkligen får packa den. Packa för det

största äventyret i mitt liv. Jag ställer mig upp och röjer undan grejorna som ligger på min runda matta och

sedan börjar jag ta fram kläder. Alla de kläder jag skulle kunna tänka mig ta med. Kläder för alla väder,

skor, underkläder, strumpor, sovkläder, mina två mössor. När kläderna ligger i fina högar på matten börjar

jag packa ner dem i väskan. När allt är i börjar jag ta fram det andra jag ska ha med mig.

Batteriladdare till tandborsten, min lilla högtalre till mobilen, solglasögon, locktång, träningsbok, linsvätska.

När allt är framme packar jag också ner det. Väskan är nu packad.

Det är runt 190 dagar kvar. 

 

Att jag ska jobba hela sommar känns som en livlina, men ändå inte. Om jag hade fått vart på den

avdelningen jag ville över sommaren skulle jag känt mig mer glad. Nu känns det bara jobbigt att behöva

gå till jobbet och försöka vara trevlig. Jag får göra mitt bästa och det bästa med att jobba är att tiden

går lite fortare. Dagen tar slut lite fortare än om jag hade suttit hemma hela dagen. Och efter sommaren

börjar jag om med ansökan. I januari ska jag flyga över atlanten och till drömmarnas land. Jag ska ta

min chans att upptäcka världen och jag ska åka. Jag måste packa upp min blå resväska och låta den

stå på vinden i 190 dagar. Jag måste ta mig igenom hösten och i november är det dags för mig att bli moster.

Jag ska vänta. Vänta mig igenom det här med att jobba, umgås med de jag tycker om, gå på bio,

träna mina små, träna mig själv, jobba ännu mer och spara pengar.

Och snart får jag packa min blå resväska igen.